Släkt- & soldatforskning

och mycket om Roslagen

Byforskning kring Landsboda by 

Länna socken, Norrtälje kommun, Stockholms län 

LANDSBODA ÄR EN GÅRD – tidigare en liten by – i den allra sydligaste delen av Länna socken och som därmed också ligger sydligast i Norrtälje kommun. Gården har gått i samma släkts ägo under den tid som hittills utforskats. Bilden nedan – en färglagd men ursprungligen svart/vit bild – visar den stora mangårdsbyggnaden så som den såg ut på 1930- och 1940-talen. Ägorna i övrigt är vidsträckta.

 

Med dagens ättlingar i Landsboda är det just nu elva dokumenterade generationer på gården, och den hittills äldsta konstaterade är ERIK PERSSON (född 1707) och hans hustru KERSTIN PERSDOTTER(född 1710). Det är med hjälp av kyrkböcker från Länna församling – och från grannsocknarna – som jag via Internet kunnat konstruera presentationerna av människorna i Landsboda – från mitten av 1700-talet och fram till förrförra sekelskiftet. Klicka på länkarna längst ner på den här sidan för att se förteckningarna över byns invånare.    

   Från 1765 fram till sekelskiftet år 1799/1800 levde cirka 55 personer på Landsbodas ägor, utöver ett begränsat antal pigor och drängar. Via husförhörslängder kan man följa de tre familjernas tillväxt. Tyvärr finns det inte husförhörslängder för åren före 1765, förutom ett dokument från 1699, som ger mycket knapphändiga upplysningar – exempelvis anges inte barnens namn.    

   Men tack vare prästernas noteringar kan man få en bild av hur hushållen såg ut under de senaste årtiondena på 1700-talet. Lagboda rote (tidigare Viks rote) hade sitt båtsmanstorp i Landsboda by och där flyttade nästa kronobåtsman in, när föregående avskedades på grund av ålder eller andra orsaker.    

   Jag har valt att presentera materialet i form av uppräkningar av personerna i de olika hushållen under skilda skeden. Kyrkböckerna ger inte alltid så detaljrika beskrivningar av människorna, men läskunnighet och kunskap om katekesen noterades av prästen årligen, liksom om man var vaccinerad mot smittkoppor, men annars var det mest rena persondata som antecknades. 

Tabbelbodaeken på Landsbodas ägor började gro någon gång under Gustav Vasas regeringstid. Dess stam är i brösthöjd cirka 350 cm i omkrets .

   Totalt har minst 130 personer varit bofasta i Landsboda under 1800-talet – förutom alla drängar och pigor som vid den tiden passerade i en strid ström på de olika gårdarna. Jag har räknat till 71 olika drängar och 76 pigor som i längre eller kortare perioder arbetade på gårdarna, oftast ett eller två år, innan de vandrade vidare till andra husbönder. Tjänstefolket kom från Länna socken eller från socknarna runt om.    

   Hur Landsboda varit ”konstruerat” är värt en egen utredning, men i början av 1800-talet delades ägorna upp i fyra hushåll (vardera ¼ mantal), vilka så småningom smälte samman till två (Landsboda och Torsmobacken) och i husförhörslängder och folkräkningslistor står det oftast Landsboda by.    

   I dödböckerna angavs i de flesta fall dödsorsak men tyvärr inte omständigheterna i övrigt. Det hade varit intressant att få veta varför exempelvis bonden Per Persson drunknade när han var 49 år gammal, eller varför hans lilla fyraåriga dotter Marie Margareta Persdotter en månad senare dog av sviterna av en brännskada. Fler tragedier gömmer sig bland alla personuppgifterna. 

   Båtsman Carl Johan Wax bodde i Waxens stuga, det känner landsbodaborna till. En båtsman var fram till år 1901 en sjöman i svenska flottan och motsvarade en indelt soldat, som hade sin egen tjänstebostad, vilken roten var skyldig att underhålla. Liksom den indelte soldaten ”ärvde” oftast en ny båtsman sitt efternamn när han flyttade in i sitt torp. De tidigare båtsmännen i torpet hette dock Lind, medan de tre senaste som bodde i Landsboda hette alltså Wax. 

   Nämndemannen och den näst sista (näst senaste?) bonden på Landsboda, Erik Teodor Jansson, som de flesta med anknytning till Landsboda känner till, gifte sig med Alma Maria Jansson från Snåret i Riala. Hennes förfäder har spårats till byarna Uddeby, Ekeby och Snåret i Riala socken, men också till Garns och Edebo socknar i Uppland.  Det fanns alltså en viss rörlighet mellan socknarna. I de länkade förteckningarna kan man ändå se, att giftermål oftast kom till stånd mellan män och kvinnor i den egna socknen. Rialas sockengräns går för övrigt inte långt från Landsbodas ägogränser. 

Familjen i Landsboda i slutet av 1930-talet. Överst fr.v. bonden och nämndemannen Erik Jansson, hans hustru Alma Maria f. Jansson, deras sonhustru Anna Eriksson f. Lundqvist med sin dotterson Lars och sonen Sven Eriksson. Nederst döttrarna Ellen och Margit samt sondottern Vera.

 

   Slutligen vill jag tacka Barbro Magnusson i Landsboda och framför allt hennes numera bortgångna mor, Vera Olsson i Norrbacken, för värdefull hjälp med detaljer om senare tiders händelser på hemmanet och kring dess invånare. 

Roland Palmquist text

 

Länk till Landsboda på 1700-talet.

Länk till Landsboda på 1800-talet.

Länk till Antavla nr 1.

Länk till Antavla nr 2.

Länk till Antavla nr 3.

Länk till Antavla nr 4.

Länk till Antavla nr 5.

Länk till Antavla nr 6.

Länk till Antavla nr 7.

Länk till Antavla nr 8.

Detta ingår i hemsidan http://www.paroll.dinstudio.se