Släkt- & soldatforskning

och mycket om Roslagen

När bönderna i Mora seglade till storstaden för att sälja sina eftertraktade varor

MORA BY ÄR JU AV TRADITION en riktig bondebygd. Fast sjöfart och fiske satte förstås också sin prägel på det lilla samhället. Att en del bönder seglade till huvudstaden för att sälja efterfrågade varor finns det en hel del belägg för, vilket ska beskrivas i det här avsnittet.

Ett säkert sätt att få veta mer om hur bondeseglationen fungerade i Mora och i de kringliggande byarna i Länna socken  -  varifrån bönderna seglade söderut med varor av olika slag, vilka avyttrades i Stockholm  -  är att gå till en dagbok som noggrant fördes av en bondesläkt i Grovsta. Det är en by som ligger cirka fyra kilometer norr om Mora.

En dagbok på 700 sidor

För perioden 1776-1829 finns nämligen mycket beskrivet på de cirka 700 tätskrivna sidorna i boken. Dagboken tillhör Roslagens Sjöfartsminnes-förening och torde vara deponerad hos Statens Sjöhistoriska museum. Det var nämndemannen, kyrkvärden och hemmansägaren Per Ersson i Grovsta som började notera de dagliga händelserna på gården. Därefter fortsatte de efterföljande släktleden att göra noteringar i den drygt 50 år långa krönikan.

Det här är exempel på präntade sidor i den åldriga dagboken från Grovsta. Bildkälla: Sjöhistoriska museet, fotograf Anneli Karlsson 2016.

Man saluförde mest hö, ved och träkol

Det man fraktade till huvudstaden och sålde där var ved, hö, träkol, rotfrukter, viktualier (matvaror och livsmedel) liksom en hel del fisk. Det var alltså varor man hade överskott på. Ibland hade man också levande eller slaktade djur med sig i lasten. Varor som spannmål, viktualier och trävaror (förutom ved) spelade dock en mycket underordnad roll. Och först efter år 1804 dyker potatisen upp bland de fåtaliga produkterna. Leverans av potatis skedde av naturliga skäl först efter den 1 oktober.

 

Framme i Stockholm - lossning av skuta lastad med hö.

 

Seglation i tre olika båttyper

Roslagsbönderna använde i stort tre olika farkoster: skötbåten, sumpen och storbåten. Under årscykeln började resorna i april månad och slutade i mitten av november, främst beroende av isläget. Under juli och augusti månader förekom dock nästan inga resor  -  då hade man annat att göra hemma på gårdarna. Grovstahemmanet gjorde i genomsnitt fem resor per år till Stockholm. Någon enstaka gång finns det noteringar om sjöresor till storstaden sommartid, exempelvis den 9 juli 1790: "For Johan till Stockholm med en Kalf hade Litet Fisk". Och den 7 juli 1805: "For till stockholm om aftonen med en Ko."

                            Storbåt under segel (fast här i modern tid).

"Fäbodar" ute på holmarna

Båtarna användes desto oftare till andra viktiga frakter, för i likhet med bönderna inåt landet hade kustbönderna sina speciella "fäbodar" ute på holmar och öar, dit man alltså båtledes fraktade ungdjur, vilka skulle "äta sig feta" över sommaren. Senare skulle man ju också hämta hem sina djur med hjälp av båtarna. Betesmarkerna låg inte alltid nästgårds. Följande notis i dagboken ger exempel på det: "For till Swart Löga effter Folarna Kom hem samma dag om natten Kl. 3" (24/10 1781); "Skar siörör, med 2:ne Båtar" (16/9 1800). Sjörör kallades högväxande gräsarter med jämförelsevis grovt och styvt strå -  i synnerhet växte sådana i vatten eller på vattenrik mark. 

   En annan användning av båtarna var förstås att varje söndag ta sig till den vackert belägna Länna kyrka med farkosterna. Man rodde då över Penningbysjön och vidare via Länna kyrksjö. Båthusen låg i närheten av grannbyn Väsby.

Det blev få frakter på somrarna

Huvudparten av leveransena var hö, vilket hörde till de viktigaste för de seglande bönderna i Roslagen. Det färska höet försåldes förstås under hösten. Marknaden för den viktiga varan var god inför den kommande vintern. Men det var påfallande stora leveranser av hö också under våren och sommaren. Anledningen var förmodligen att öarnas och skärens höskörd med fördel kunde transporteras till fastlandet först när isarna hade lagt sig. Grovstas bönder hade exempelvis hamnplats vid Slängsboda som ligger ett par kilometer söder om Mora by och höet bjöds efter hand ut under våren och försommaren. Man kan nog anta att de bättre ställda hemmanen hade råd att avvakta stigande priser och samma sak gällde för veden. Fram emot första april hade säkert många av förråden i Stockholm tömts ut och efterfrågan på ved blev då stor.

 

              En tungt lastad vedskuta i Öterviken vid Mora.

 

Träkol till sängvärmare

Förvånansvärt nog sträckte sig träkolsleveranserna över hela säsongen för seglationen, trots att nedgången under högsommaren verkade ha varit kraftigare än för ved och hö. Men behovet av träkol i storstaden verkar ha varit övermåttan stort.

   Det mesta av kolet gick förmodligen till hantverkarna, men säkerligen tog också sängvärmarna sin beskärda del. Sängvärmarna var tillverkade i koppar, tenn eller mässing och vanligen utformades de som en rund eller oval långskaftad panna med rikt dekorerat lock. Värmarna fylldes med träkolsglöd, varma stenar eller het sand och lades sedan mellan bolstren en stund innan sänggåendet.

En med djurbilder rikt dekorerad sängvärmare.

Parmar, läster och famnar

Här kommer exempel på vad några av Länna sockens bönder levererade under året 1779  -  uppgifterna kommer ur redovisningen för så kallade mätpengar i Stockholm:

Olof Olsson - Hö 1 parm, Kastved 5 famnar.

Anders Olsson i Mora - Kastved 5 famnar, Träkol 9 läster.

Erik Carlsson - Hö 1 parm, Bryggved 1 famn, Träkol 14 läster.

Anders Persson i Mora - Träkol 15 läster.

Anders Andersson i Mora - Kastved 2 famnar.

Mått och vikter: 1 parm hö = 17,7 kubikmeter; 1 famn ved = ca 3,8 kubikmeter; 1 läst träkol = 12 tunnor löst mål = 17,6 hektoliter. Bryggveden levererades i uppsågade längder, alltså en tredjedel av den osågade kastvedens normalmått.

Gammal oljemålning av farkost med en försvarlig hölast.

En hel del av uppgifterna här ovan har hämtats ur Sjöhistorisk Årsbok 1948 där Claes Claesson och Harry Thålin redovisat många fakta med dagboken från Grovsta som grund.

Tullen vid Blockhusudden i Stockholm

Hos Stora Sjötullen vid Blockhusudden på södra Djurgården i Stockholm så upptar tullboken många olika produkter, allt från kastved till skjutna harar och svärtor. Här är några exempel på vad som kom in sjövägen till huvudstaden: Oxar, tjurar, kor, kvigor, kalvar, svin, får, ålar, strömming, olika sädesslag, hudar, bräder, träkol, smör, ägg, bröd, öl och till och med nötter. I tullboken finns över 60 olika slag av varor, alltså allt tänkbart som bönderna kunde saluföra

                                                       Krona över porten till Stora Sjötullen

 

 

Akvarell från 1830 över Blockhusudden.

   Andra dokument från Stockholm visar att bönderna från Mora by sedan länge hade levererat varor till storstaden. En intressant notering visar att 18 personer från Mora betalade tull vid Blockhusudden i Stockholm redan år 1624  -  alltså under den period då Gustav II Adolf regerade. Ganska säkert handlade det om att ett par tre av bönderna i byn gjorde flera resor vardera till Stockholm det året. Sjövägen kan vara omkring 75 kilometer. De flitiga bönderna hade under det året med sig:

   25 famnar ved (cirka 70 kubikmeter) 

   7 stycken får

   5 stycken kor

   10 tjog ägg

   2½ lispund smör (cirka 21 kilo)

 

 

Bilden visar en smörtina.

Inkomsten för varorna gav säkert välkomna penningar eller bytesvaror.

   Befolkningen i Mora by var inte särskilt stor i början av 1600-talet för man vet att det bara fanns 20 mantalsskrivna personer i byn då, men drygt 100 år senare hade antalet vuxit till mellan 60 och 70 bybor.

Roland Palmquist text