Släkt- & soldatforskning

och mycket om Roslagen

Flyktingar i Roslagen under stora ofredens år

MYCKET  BETUNGANDE  FÖR  FOLKET  i Roslagens byar var inkvarteringen av flyktingar och fångar. År 1714 kom många flyktingar till Länna socken. De flyende människorna var drabbade av ryssarnas intåg i Finland under det så kallade Stora nordiska kriget. Många av flyktingarna kom från Nyland (Uusimaa), ett finländskt landskap som låg vid Finska vikens norra kust. Här i Länna fanns de inkvarterade i Grovstanäs, Underskog och Mörtsunda.

Stora nordiska kriget är en benämning på det krig som fördes i norra och östra Europa 1700-1721 mellan å ena sidan Sverige, HolsteinGottorp och 1710-1713 även det Osmanska riket, och å andra sidan en koalition bestående av SachsenPolen, DanmarkNorge och Ryssland (från 1715 även Preussen och Hannover). Kriget avslutades med freden i Nystad 1721.

     Ryske tsaren sände sina trupper mot östersjöprovinserna, och Riga i Lettland föll i ryssarnas händer år 1710 efter en åtta månader lång belägring. Ryssarna erövrade fram till 1715 dessutom Pernau, Reval, Keksholm och Viborg varigenom inte bara östersjöprovinserna utan även Karelen förlorades till Ryssland.

Tsar Peter av Ryssland.

     De ryska trupperna drog härjande genom Finland som försvarades av en armé under Carl Gustav Armfeldt. Trots duglig krigföring blev han besegrad i slaget vid Storkyro i februari 1714, vilket ledde till att den svenska armén lämnade Finland. Sveriges effektivaste motdrag under dessa år var blockad  mot de dåvarande ryska östersjöprovinserna med hjälp av kapare.

Stockholm och Roslagen

En stor del av flyktingarna från den finska sidan slog sig ner i Stockholm och Roslagen med omnejd. Flyktingkommissionen var verksam i huvudstaden och det var nära till de finländska myndigheter som fortsatte sitt arbete i Sverige. Men Stockholm var en dyr stad att leva i och många försökte få tillstånd att bosätta sig på billigare orter. År 1715 uppgavs cirka 12 000 finska flyktingar leva i just Stockholm, vilket vid den tiden faktiskt motsvarade en femtedel av huvudstadens befolkning.

     Flyktingar från samma socken eller stad i Finland, vilka slog sig ner på samma plats i Sverige, kände sig ofta förpliktade att bistå varandra. Bland annat förekom det att man lånade pengar med förbehållet att låntagaren skulle betala tillbaka om "de komma till den förmögenheten". Säkert spelade den sociala kontakten med personer från den egna hemstaden en stor roll.

Hopp om en tryggare tillvaro

Under Stora nordiska krigets senare del, i Finland bättre känt under benämningen ”Den stora ofreden”, sattes tusentals människor i rörelse. Det gick skrämmande rykten om hur brutalt de ryska soldaterna behandlade de erövrade folken. Speciellt hemska var berättelserna som flyktingarna från Baltikum spred i Finland. Baltikum erövrades i sin helhet av ryssarna före år 1710 och det medförde att en stor del av ståndspersonerna i Baltikum sökte sig till Finland undan fienden.

När Viborg föll år 1710 började en period av flykt också från Finland. Man flydde undan fienden, dels ut i ödemarken för att efter en kortare tid återkomma till det egna hemmet, dels till Sverige där man hoppades få en tryggare tillvaro.

   De som flydde undan kriget kom nästan uteslutande från de svenska provinserna och de människorna betraktades inte som en främmande del av befolkning i Sverige. En del kunde klara sin försörjning själva och de mest välbärgade hade kanske privategendomar i Sverige eller släktingar som kunde bistå dem.

   Många av kronans tjänstemän och "betiente" kunde få nya tjänster i moderlandet, något som dock inte gällde alltför många. Tusentals flyktingar var helt utblottade och behövde myndigheternas hjälp för att klara sitt uppehälle. Till den änden beslöt man år 1706 att påbjuda en första riksomfattande kyrkokollekt till flyktingarnas förmån. Åren 1708 och 1709 följde ytterligare två kollekter.

Skuldtyngd statskassa

På grund av landets totala utarmning och att statskassan var hårt skuldtyngd  efter två årtionden av krig så blev assimilationen av ”de egna” en veritabel katastrof med elände och lidande. Efter den ryska ockupationen år 1713 ökade flyktingskarorna i Sverige allt mer. Det ledde till allt större problem, framför allt i Stockholm, och flyktinghjälpen måste på något sätt organiseras. En särskild kommission tillsattes därför, vilken skulle sköta utdelningen av de kollektmedel, som sex gånger om året skulle drivas in i de svenska församlingarna.

Hemska barnarov på Åland

I augusti 1714 ockuperade ryska trupper också Åland. Ryssarna kom i snabba galärer, tog i land och gick hårt fram i landskapet. De inte bara brände, stal och misshandlade utan rövade också bort flera hundra åländska barn. Många kan ha slutat sina dagar som slavar i Persiens dåvarande huvudstad Esfahan.

   Med tiden bleknade minnet av de många barnen som så abrupt ryckts från sina hem och föräldrar. I dag hade vi knappt känt till denna otäcka episod i Ålands historia om det inte varit för listan från 1723 med namnen på de försvunna. Listan är tio sidor lång, daterad Kastelholm den 24 juni 1723 och undertecknad av kronofogden Wilhelm Pihl.

   Vad som hände de bortrövade vet vi inte säkert. Rapporter från svenska officerare som släppts ur rysk fångenskap, berättar att en del utnyttjades som arbetskraft vid bojarernas gods i närheten av Moskva. Andra ska ha sålts som slavar till Esfahan, en av världens största och mest praktfulla städer vid den tiden. Efter kriget ska så många som tusen personer från Finland, mest kvinnor och barn, ha levt som slavar där, enligt berättelser från hemkomna präster.

   Varför ryssarna rövade bort så många människor  och särskilt barn  vet man inte. Kanske var människohandel ett sätt för officerare att tjäna extra pengar under krig eller kanske man inte vågade ta ombord vuxna män på galärerna  barn var enklare att övervaka och mindre benägna att rymma.

Hela Åland avfolkades

"Psykologiskt kom finländarna aldrig över den stora ofreden. Ända fram till nu hade Finland varit en tätt sammansvetsad del av det svenska rikets hjärtland. Nu var det plötsligt ett förbränt och härjat gränsland, för första gången djupt medvetet om sin egen svaghet och det nya hotet österifrån."

   Åland avfolkades fullständigt  hela befolkningen flyttade 1714 till det svenska fastlandet så ända fram till 1721 låg Åland i princip öde. Ålänningarna levde som flyktingar, inhysta på gods och i bondgårdar längs Roslagskusten och vid Mälaren.

Exempel ur flyktinglista (folk från Åland):

9019

Anna Cnutsdotter
fr: Jomala. _Öningeby, mycket siuklig. Ankom d. 1 och hade underhåld till d. 22 Junii.

9020

Margeta Olofsdotter
fr: Jomala. _Norrsunde, gammal och länge legat till säng. Inkom d. 1 Junii och nööt underhåld till d. 22 Aug.

9021

Carin Olofsdotter
fr: Jomala. _Öfwerboda, gåår på kryckior och ligger nu siuk. Ankom d. 1 Junii och nööt underhåld till d. 22 Aug. då hon afwijstes.

9022

Magnus Madeen, Student
fr: Jomala. _Castelholm, gammal, legat på Åland 14 weckor siuk, blifwit af Fienden illa slagen och afklädd ligger nu i frossan. Cronobefallningsman Pihl beräcknat dess underhåld if d. 5 Junii till d. 13 Aug.

9023

Maria Carlsdotter, flicka
fr: Finström. _9 Åhr, bägge benen affrusne. Inkom d. 7 Julii och underhålles ännu.

924

Maria Erichsdotter
fr: Jomala. _föttren förfrusna. Ankom d. 7 Julii och nööt underhåld till d. 5 Sept. samt if d. 17 do till d. 30 Okt. 1743

 

 

Fruktan för nytt ”dalauppror”

På begäran av den svenska adeln sände den ryska tsarinnan Elisabeth närapå tio ryska regementen till Sverige år 1743. Hela 12 000 soldater förlades i östra Sveriges centralbygder. Anledningen var rädslan för en allmän bonderesning efter dalupproret på våren samma år. Ryssarnas närvaro skulle få danskarna att avstå från ett eventuellt anfall mot ett vid den tiden militärt svagt Sverige. Ryssarna hade transporterats med 30 galärer och ett 20-tal andra fartyg till den svenska kusten under senhösten 1743.

Roland Palmquist text

Ett par av källorna till vissa delar här ovan är boken "På flykt i eget land -Internflyktingar i Sverige under stora nordiska kriget" av fil. lic. Johanna Aminoff-Winberg, ISBN 978-951-765-386-2. Samt av samma författare "Svenska flyktingar i Sverige under stora ofreden" (ett tabellverk). Båda finns att hitta på nätet.