Släkt- & soldatforskning

och mycket om Roslagen

En Länna-båtsmans korta levnad

OLOF  JANSSON  FÖDDES  1819 som son till Jan Olsson, född 1795 i Åhs, Sunne kommun, Värmland och dennes hustru, Brita Larsdotter, som var född år 1799 i Gräsmark i samma kommun. Sonen Olof blev redan vid 18 års ålder värvad som båtsman nr 23 i Grovsta rote i Länna. Han fick namnet Olof Jansson Grof och efterträdde båtsmannen Eric Ersson Grof.

   Olof Grof var först dräng i Grovsta men värvades 1837 och flyttade in i båtsmanstorpet. Efter tre år, den 22 juni 1840, gifte han sig med Brita Stina Ersdotter, som hade tjänat piga i Grovsta. Hon var född på nyårsdagen 1819 i Frötuna socken, så bägge var alltså 21 år när de vigdes

   Båda parter hade ”godt vittnesbörd” och Olofs kompanichef, löjtnant Nyberg, hade lämnat sitt skriftliga bifall till vigseln. Giftoman var brudens husbonde, gamle Eric Ersson i Grovsta. Brita Stina hade nämligen ingen annan släkting än en omyndig bror och hon hade heller ingen förmyndare.

Barn kom till världen

Sonen Jan Erik föddes i september 1841 och dottern Brita Christina i april 1844. Vid husförhören under åren 1840-1845 noterades också en piga i hushållet, nämligen Olofs syster Karin Jansdotter, som var ett par år yngre än sin bror samt en fosterson som hette Carl Erik Sture, född i februari 1827. Man kan förmoda att det var Brita Stinas yngre bror. Om man förstår saken rätt, så fanns även förre båtsmannen Erik Grof och hans hustru Maria Svensson med dottern Augusta Carolina kvar i torpet. Säkert var det trångt om saligheten.

Jordbrukare och skeppare

Kanske blev det alltför trångt i torpet, för omkring 1845 flyttade Olof Grof med familj till kronofogdebostället i Rävsund på Väringsö utanför Vättershaga, vilket hörde till Löparö rote. Då noteras han i husförhören 1845-1850 som brukare till hemmanet och som skeppare. Då kom också sonen Olof Victor till världen, nämligen i februari 1849. Man hade dessutom en dräng och en piga.

   Enligt husförhören finns, förutom kärnfamiljen, också Olofs bror Johan Jansson och systern Stina Jansdotter i huset, liksom Olofs far, Jan Olsson, som uppenbarligen flyttat in från Gräsmark i Värmland. Olofs mor blev tydligen kvar i Värmland där hon avled omkring år 1873.

   På Väringsö ägor noteras 1851-55 att inhyses är ”medellös skeppare” Olof Jansson Grof samt hustru och barn. Dessvärre har noterats att sonen Olof Victor hade blivit död i mars 1855, men tillkommit hade däremot dottern Carolina Wilhelmina i september 1851.

   Olofs bror Jan och fadern Jan Olsson fanns där fortfarande och pigan Greta Stina Persdotter fanns också i huset.

   Noteringarna från 1856-1860 berättar att Olof nu är arrendator. Hustrun samt en son och två döttrar finns i familjen, medan pigan nu heter Johanna Bergman. Fadern Jan och brodern Jan Jansson är upptagna i hushållet liksom ytterligare fem pigor och fyra drängar.

Olyckan är framme

Nu kommer emellertid katastrofen.

   Olof Grof var ju skeppare – dessutom står han vid ett tillfälle noterad som skomakare – och en skeppare fick ju lov att vara ute på sjön, oavsett vilket väder som rådde.

   En mycket blåsig sommardag, närmare bestämt den 27 juli 1859, hade man efter en väl genomförd seglats till Skärstaviken i Edeboviken lyckats ta sig i hamn i det häftiga vädret. Olof Grof uppmanade alla ombordvarande att vara mycket försiktiga när de skulle ta sig i land via den slippriga landgången.

   Som befälhavare på skutan kom han allra sist av besättningen, men hur det nu bar sig så föll han själv i vattnet när han träffades av en bom, där i Häverö. Till all olyckaoch försvann  han i det skummande havet.

Återfanns efter en vecka

Först en vecka senare lyckades man efter idogt letande hitta Olof Grofs kropp. Hans familj, som då bodde i Vik i Länna, underrättades om den tragiska händelsen men tyvärr begravdes Olof innan familjen hann fram till Häverö. Det finns noterat att han begravdes i sina arbetskläder på Häverö kyrkogård. Han var då bara drygt 40 år gammal.

Svårt drabbad familj

Vad hände då med hustrun och resten av familjen? Jo, hans närmaste anhöriga bodde alltså i Vik, som ligger intill Bergshamraviken på Vättershagasidan.  Först råkade dottern Carolina Wilhelmina dessvärre smittas av smittkopporna och  efter en tid gick hon bort   i april 1873   varpå sonen Jan-Erik, som då var skeppare och hemmansägare, också drabbades av samma hemska sjuka och dog i hemmet i maj 1873, efter det att han hade vårdats där av sin mor. Till all olycka blev modern också smittad av den ohyggliga sjukdomen vilket gjorde att hon dog i början av juli samma år. Jan-Erik var gift med Anna Stina Lännström, född 1840 och död 1914.

   Dottern Brita Christina gifte sig med Anders Petter Pettersson, bonde och skeppare från Utanbro, Bergshamra. Brita Christina dog tjugo år senare, alltså 1893 i Utanbro , medan hennes make gick bort 1917.

 

Brita Stina Ersdotter 1819-1873 på ett foto

                 från tidigt 1870-tal.

 

Roland Palmquist text