Släkt- & soldatforskning

och mycket om Roslagen

Notiser om folk och händelser
i byarna Mora och Mörtsunda
(Ur församlingsböcker, folkräkningar och andra källor)


Riksdagsman från Mora
Enligt en förteckning över riksdagsmän från Roslagen under 1500- och 1600-talen, vilken finns i boken ”Hundare och Skeppslag – VIII”, så var bonden Lars Larsson (ca 1668-1726) från Mora riksdagsman år 1693. Lars Larsson var gift med Carin Mickelsdotter (1687-1750) och de hade sonen Eric Larsson (1717-1772) som var farfars farfar till Carolina Jansdotter (1846-1898), vilken var gift med Josua Johansson. Josua Johansson behandlas i ett särskilt avsnitt på den här hemsidan.

Namnbyte
Petrus Gideon, född 1891 och son till Anders Fredrik Ersson på Ekudden i Mora, var inte nöjd med sitt andra namn Gideon, utan fick prästen att ändra i kyrkboken till Hjalmar Petrus år 1909.

Morabo drunknade i Amerika
Sjömannen Johan Erik Ersson från Mora drunknade i ”New Jork” 1904.

Fängelse för Morabor
Morabon och sjömannen Carl Johan Danielsson, född 1864 i Ljusterö, fick två månaders fängelse för våld mot polis 1896.
Skepparen Gustaf Teodor Lindstedt i Mora, född 1883 och gift 1905 med Agda Josefina Jansson, född 1884, dömdes den 14 juni 1909 till ”ett års straffarbete samt till förlust av medborgerligt förtroende till dess ett år förflutit från det han efter utståndet straff frigivits. Skall undergår enskild skrift. Frigiven den 18 juni 1910.” Varför han straffades står inte angivet.

Ovanliga yrken i Vid Bergsjölund i Mora boddedykaren Karl Erik Eriksson, född 1862, med hustru och fem barn. För sonen Ernst MauritzEriksson, sjöman, står ”Rymd – Avförd 1916”.  Man kan anta att han var ovillig att göra militärtjänst.

  I Morafjällen bodde 1910-1917 änklingen och långlotsen Anders Peter Petersson (född 1858 - död 1917) och hans två söner, sjömännen Hjalmar Elis Andersson, född 1892, och Konrad Hildemar Andersson, född 1889.

  År 1914 flyttade till Mörtsunda från Hanebo (tidigare bodde familjen i Östervik, Mora), stenhuggaren Otto Vilhelm Jansson, född 1869, med hustrun Emma Kristina Edbom, född 1883 och hustruns son före äktenskapet Torsten Alfonso, född 1907.
   En annan stenhuggare boende i Mörtsunda var Karl Axel Olsson, som kom från Munsö 1914. I Mora bodde Karl Axel Julin, född i Örebro 1864, med hustru och fembarn. Han står noterad som stenhuggeriförman.
   Allt tyder på, att det fanns aktiv stenbrytning och stenhuggning i trakten i början av 1900-talet.

Inflyttad från Helsingfors, Finland, år 1916 till Bergsjölund i Mora var skådespelaren Per Emil Hjalmar Petersson Peters, född i Hudiksvall 1875. Det noteras: ”Svensk undersåte med god frejd etc., utan anm. Pass af Generalkonsulatet i Helsingfors utfärdat 5/6 1916 för familjens alla 4 medlemmar, adress Brahegatan 4, Sthlm, eller Skådebanan, Sthlm.” Hans hustru var Svea Beda Helmina Asklöf, född Wrethagen i Göteborg 1872. Deras två döttrar hette Svea Stina, född 1899 i Göteborg och Anna Lovisa Asklöf, född 1892 i Malmö. Vistelsen i Mora blev dock kortvarig. Familjen Peters, där Emil Hjalmar nu uppgav titeln regissör, flyttade nämligen till Kungstensgatan 67 i Sockholm 1917-11-05.

Mörtsundabo ledamot i kyrkorådet
I Länna Församlingsbok 1910-1917 noterades, att det bland de 16 ledamöterna i församlings-, kyrko- och skolrådet endast fanns en person från våra tre byar, nämligen Johan Engström från Mörtsunda, vilken år 1914 hade ersatt avlidne lantbrukaren A. P. Engström i Mörtsunda.

Prästen var rakt på sak

I samma bok finns en förteckning över 14 lännabor som var sinnessjuka, ”som ägt sitt förstånds fulla bruk”, och därutöver fyra personer: ”Idioter, som från barndomen varit mindre vetande och aldrig ägt fullt förstånd.” Det finns dock ingen notering i ”Förteckning öfver Döfstumma” eller ”Förteckning öfver Blinda”.

   Det är alltså bara 100 år sedan man officiellt uttryckte sig på det sättet.

Mora och Mörtsunda under Penningby län

Penningby slott i Länna socken i Roislagen.

Konung Karl VIII skrev brev, daterat ”Feria quinta proxime ante Simonis & Judae 1469”, till allmogen i Penningby län, att mangrant uppresa sig mot konung Christian I (far till Kristian Tyrann) och sammanstöta (sammanträffa) med Nils Sture, som väntades från Dalarna. Det brevet visar alltså, att trakten kring Penningby utgjorde ett eget län i slutet av 1400-talet.
Lennart Torstensson regerade över bl.a. Länna
   Ett betydande län i Sverige uppkom den 5 februari 1647. Greven, riksrådet och fältmarskalken i trettioåriga kriget Lennart Torstensson (1603-1651) utnämndes då till greve av Ortala och erhöll då ”för sina manliga lifs- och länsarvingar” Lyhundra härad med Häverö, Väddö, Bro, Vätö, Frötuna och Länna socknar. Länet indrogs dock från Torstenssons son, riksrådet Anders Torstensson, redan år 1675 enligt det årets domböcker.

Högaktning för överheten
Det var skillnad på folk och folk under 1700- och 1800-talen, åtminstone i prästernas ögon enligt böckerna. Ett slående exempel på det finns i Länna församlings vigselbok från 1784:
   13 Juli  Från Stockholm: Hans Exellence Kongl. Majt:s och Svea Rikes högt betrodde man och Gouverneuren hos hans Kongl. Höghet Svea Rikes Kronprintz och Commendeuren af Kongl. Majt:s orden Högvälborne Herren, Herr Baron Fredric Sparre samt Från Penningby: Friherrinnan Högvälborna Fröken Sigrid Charlotta Wrede, 24 år.

På nästa rad i boken står det helt sonika:

     12 Sept. Från Lännaby: Drängen Jan Jansson, 28 år samt Från Punskog: Pigan Anna Mattsdotter, 24 år.

Upp-och-ner-vända världen 1696
På nyåret 1696 var det vårväder i Roslagen. I stockholmstrakten hade gräset vuxit fingerlångt den första februari och i mitten av februari var det grönt på marken och man släppte ut kreaturen på bete.


   

Den 7 mars kunde man däremot åka släde och natten mellan den 7 och 8 mars frös fjärdarna till. Den 18 mars körde man släde över sjöar och fjärdar. Många bönder i Länna med omnejd hade lockats att så korn i februari, vilket förfrös i marsvintern. Den som hade något att så i maj månad fick sin sådd förfrusen av nattfrosten i augusti. Men i oktober kunde folk plocka mogna hallon och smultron.

Barnhemsbarn i Mora
Barnhusbarn från Stockholm finns noterade i husförhörslängden för Länna 1878-1883. Det var då 16 sådana barn som hade placerats i Länna socken. En av pojkarna kom från Stockholms stads uppfostringsanstalt för gossar.
   Två av barnen var placerade i Mora, nämligen Johan Albin Malmberg, född 1882 i Stockholm, som var placerad hos P. Anderssons änka Anna Olsdotter och Frans Danielsson, född 1866, som bodde hos sockenskräddaren Nils Nilsson i Mora.

Hon tog ångbåten men försvann

I husförhörslängden 1878-1883 finns: ”Förteckning över personer vilkas vistelseort är okänd”. Där har noterats att de allra flesta är till sjöss, bland andra en båtsman. En piga är beskriven som ”kringstrykande”, medan änkan Anna Kajsa Nordström, född 1793 i Värmland, fanns i ”okänd församling”. För henne hade noterats: ”Reste till Stockholm med ångbåten Östanå den 23 okt. 1878 och försvann.”

Mora- och Mörtsundabornas yrken på 1930-talet
I SCB:s folkräkning för år 1930 framgår det, att det fanns 172 invånare i Mora och 24 i Mörtsunda. Följande 24 olika yrken finns representerade:
Arrendator, byggnadsarbetare, byggnadssnickare, chaufför, dykare, fiskare, folkskollärarinna, hemmansägare, hembiträde, hushållerska, jordbruks-arbetare, mejerska, motorskötare, perukmakerska, postiljon, predikant, sjöman, skeppare, småskollärarinna, snickeriarbetare, stenhuggare, sågverks-arbetare, trädgårdsmästare och verkmästare.

Gubben Norbäck cyklade från Stockholm om somrarna
Gunno Elisson vid Bergshamravarvet och syskonen Andersson i Mörtsunda har glada minnen från ungdomsåren av en man som hette Norbäck. Det var en smal och senig gubbe som kom cyklande från Stockholm om somrarna och bodde sedan några veckor i stugan nedanför där Georg Andersson bor idag. Han var bland annat mycket intresserad av friidrott och tränade ungdomarna bland annat i att klara av häcklöpning.
   En sommar lånade han varvsägare Elissons båt, men när han skulle återlämna den – det här var i början av 1950-talet – så myntade han ett uttryck som finns kvar än idag: ”Och jag mitt dumma nöt kasta’ draggen i sjön!” Han hade alltså ankrat utan ankarlina.

Gotländska AK-arbetare byggde väg i slutet av 1950-talet
Gunno Elisson kommer ihåg när man byggde vägen från bensinmacken vid Mora vägskäl och fram till den nya, fina Vettershagabron. Då bodde ett gäng gotländska s.k. AK-arbetare i fem baracker i Kohagsbacken (platsen mellan Mora byväg och tunneln under stora vägen, som det ser ut idag). En av stugorna är ombyggd och finns kvar fortfarande.

AK-arbetare (AK = Arbetslöshets Kommission)  vid vägbygge.

Gunnos mor, liksom hans svägerska Berit Elisson, jobbade som hushållerskor åt gänget och såg till att de fick ordentligt med mat. Gunno minns att det fanns en karl där som hette Einar och som tydligen inte hade riktigt alla bestick kvar i lådan, men traktor kunde han köra och blev därför känd på så sätt. Det skojades rätt friskt med Einar, eftersom man var rätt okänslig för sådana saker på den tiden.

   ”Stämningen steg i förläggningen när morsan lagade till kroppkakor åt karlarna”, säger Gunno. ”Vi hade ibland samkvämskvällar med gubbarna och vi hade det trevligt. Det sociala livet i byarna fungerade på det viset på 1950-talet.”

Hotfull kommentar till "Varvarn"
När Gunno Elisson berättar om vägbygget genom byn i slutet av 1950-talet, så minns han en av jobbarna som kom på visit på gårdsplanen vid varvet en kväll. Han var tydligen rätt rund under fötterna, men lyckades ändå klättra upp i hytten på farsans gamla lastbil ”Pelle”, berättar Gunno. Där satt besökaren och tutade och tutade. När farsan kom dit och undrade vad som stod på, så sa killen att han ville ha skjuts till Stockholm. Min far sa förstås nej till propån, någon sådan resa skulle inte bli av. Från killen kom då ett uttryck som ofta blev citerat hemma hos oss: ”Ja, d-d-då k-k-kommer jag i g-g-gryningen och skjuter dej då!”

 

Ur Post- och inrikes tidningar 1800-talet:

Förmyndare

Att Frötuna och Länna Skeppslags Tings-Rätt under denna dag, på förekomne anledningar, försatt förre Nämndemannen Erik Olsson i Wettershaga, Länna Socken, uti omyndighetstillstånd, och till hans förmyndare förordnat förre Nämndemannen Anders Andersson i Wettershaga och Bonden Jan Jansson i Mörtsunda; sådant varder, till följe af Kongl. Förordningen den 11 Maj 1774, härigenom kungjordt.

Stämningar
Att Frötuna och Länna Skeppslags Tings-Rätt, i anledning af gjorda ansökningar meddelat offentliga stämningar å nedannämnde personers samtliga Borgenärer, nämligen: Bonden Gamle Eric Erssons i Mora, den 3 Mars; Bonden Olof Persson i Forssa den 17 Mars 1846; Bonden Anders Krsson i Mörtsunda den 5 Juni; Bonden Jan Persson i Mora den 13 Juni; och Bonden Anders Krsson i Wettershaga den 12 Augusti 1846, med kallelse att sina fordringar, vid förlust af all vidare rätt och talan, hos Tings-Rätten bevaka sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af det lagtima Ting, som i Skeppslaget infaller näst eller 3 månader från de för hvardera af dessa stämningars utfärdande här äro uppräknade särskilda dagar; sådant varder härigenom kungjordt.

Eldsvåda i Dyvassö
Ifrån Landsfogden den 2 Aug. 1811. S. G.; Stockholm den 17 Aug., 4 Rd. Banco Till Bönderne uti Dywassö, som den 21 Junii blefwo huswille, 4Rd. Banco (vilket motsvarade 523 kronor i dagens penningvärde) ifrån den, som lider wid andras nöd. (Genom uppkommen häftig eldswåda, att de beklagligen mistat all deras egendom).

Noteringar samlade av Roland Palmquist